Det finns en märklig stämning i världen just nu. Luften är elektrisk, men inte av den sorten som föder nya insikter – utan av den som bränner broar. Människor drar sig tillbaka till sina skyttegravar. Nationer sluter sig inåt. Polariseringen växer, och tonen gentemot dem som tycker annorlunda blir allt kallare. Enligt forskare hotar denna utveckling inte bara människors välbefinnande, utan också den globala ekonomiska tillväxten.

Detta är inte bara ett problem för den stora världen – det är också vårt problem. Samma tendenser syns i Finland: förståelsen för olikhet minskar, empatin tunnas ut och samtalet blir mer polariserat. Vi lyssnar inte längre på varandra – vi väntar bara på vår tur att berätta den enda sanningen.

Men en sak, ett fenomen, en kraft kan fortfarande förena oss: idrotten. Det sker på alla nivåer, från globalt till lokalt. När Lejonen vinner, fylls Salutorget i Helsingfors av 100 000 människor. När Susijengi kämpar i EM, stannar över en miljon finländare upp tillsammans framför skärmarna. När Sotkamon Jymy eller Kuopion Palloseura segrar, fylls Hiukas strand och Veljmies-statyns bassäng av fans som badar i glädje. När Iivo eller Wilma vinner, lyfts händerna i luften och bakarna från sofforna – både i statsrådets kansli och i en ödemarkshydda vid Ivalojoki.

I ett litet land betyder dessa ögonblick mer än vi tror. En gång i tiden byggde de en ung nations identitet. Nu bygger de modern gemenskap. Också i svåra tider ger de hopp och tro på oss själva.

Men det finaste med idrotten är ändå inte framgången. Det finaste är vad idrotten representerar för oss alla. Idrottarens mod att satsa allt – utan att veta hur det ska gå – är en attityd som hela Finland behöver just nu.

Vi måste åter lära oss att tåla förluster, att resa oss efter misslyckanden, att samarbeta och framför allt att tro på att lärandet aldrig tar slut. Idrotten är livets metafor i sin bästa form: den lär oss ödmjukhet och uthållighet, den belönar arbete, kräver inga ursäkter och visar vad verklig laganda betyder.

Inom idrotten frågar ingen vem du röstar på, vad du tycker om invandring eller vilken hashtag du använder i sociala medier. På planen, banan eller i hallen är vi alla lika mycket värda. På samma startlinje.

I föreningslivet bär någon fram kaffet, en annan utrustningen, en tredje skriker sig hes av glädje. Alla är med för att de älskar sin gren – inte för att de delar samma politiska åsikter. Varje dag, varje stund, någonstans i världen skapar den organiserade idrotten gemensam verksamhet, värderingar och samhörighet.

Gemensamma framgångar är oerhört belönande. De gör gott för människor. Inom idrotten finns varje dag en gnista av det goda – en känsla som förenar och inspirerar.

I Finland finns över en miljon föreningsaktiva, över en halv miljon tävlingsidrottare och en mångmiljonpublik som följer, hejar, kritiserar, gråter och skrattar. Tillsammans erbjuder de en gemensam plattform som få andra fenomen i vår tid kan mäta sig med.

Idrotten står på det godas sida, för den representerar mod, gemenskap, stolthet och framtidstro. Idrottens sak är vår sak. Den är barnens, de vuxnas och de äldres sak. Skolornas, lärarnas och kommunernas sak. Statens, tjänstemännens och beslutsfattarnas sak. Företagens, sponsorernas och medborgarorganisationernas sak.

Den är finländarnas sak.

Vi som arbetar inom idrotten bjuder in hela Finland att vara med. Vi lovar att ge allt, att kasta oss in med full kraft och engagemang. Och framför allt: vi lovar att samla folket på torgen också i framtiden – varmt välkomna med!