Det finska landslaget i nordisk kombination har genomgått en tvåårig omställning som bar frukt vid OS. Enligt huvudtränaren Antti Kuisma låg framför allt satsningen på hoppmomentet och de nya kraven inom träningen bakom framgångarna.

Enligt huvudtränaren Antti Kuisma har förutsättningarna för framgång i landslaget i kombinerad skidåkning skapats tack vare ett gediget grundarbete. När blickarna riktades mot OS i Milano Cortina ville man dock höja ribban ännu högre.  

– Grunden lades redan långt innan jag satte mig vid det här bordet. Kukkonen (Petter) har gjort ett fantastiskt arbete. Lagandan har varit fantastisk och idrottarnas arbetsmoral har varit hög. Vi har så att säga tagit över rodret tillsammans med den nuvarande ledningen och vidareutvecklat arbetet i enlighet med sportens nuvarande kravnivå. 

Enligt Kuisma har träningen framför allt inriktats på hoppningen. Målet är att de finska kombinerade idrottarna ska kunna kämpa om topplaceringarna i stora tävlingar. 

Vad har detta inneburit i praktiken? 

– Att hitta rätt balans har varit avgörande. Man kan tala om förhållandet mellan pris och kvalitet. Vi har funderat mycket på vad som är tillräckligt och vad som är onödigt. Hur kan vi bygga en helhet som på bästa sätt stöder våra mål?

 – Målet har varit att få en längdskidåkare att tänka som en backhoppare. Hoppet får under inga omständigheter vara en fråga om att tvinga sig fram. Fokus måste ligga utanför hoppbacken. I backen måste man låta saker och ting ha sin gång och flyta på, säger Kuisma. 

Träningsprogrammet satte hoppningen i centrum

Det finns fördelar med ett litet team. Enligt Kuisma har det varit enkelt att finjustera och ändra träningsriktlinjerna. Samtidigt har ledningens roll tydliggjorts: helheten leds centralt, men alla känner till sitt eget ansvar som en del av det gemensamma målet. Inom elitidrotten klarar sig ingen på egen hand, utan framgång bygger på gemensamma insatser.

– Idrottarna och tränarna känner varandra väl och har byggt upp ett förtroende under lång tid. Lagets samspel är smidigt och jag tror att lagandan syns även utåt. 

Förtroendet har också spelat en viktig roll när träningsriktlinjerna har ändrats. När man började lägga större vikt vid hoppmomentet i träningen var det också viktigt att få idrottarna att förstå att riktningen var den rätta.

– Motreaktionen var stark i början. Idrottarna undrade varför man skulle satsa på hoppträning när skidåkningen ju gick så bra. När träningen ändrades förbättrades resultaten. På så sätt kom även idrottarna att inse att om man satsar på rätt saker, så kommer resultaten också. Prestationsnivån steg tydligt. 

Ett litet team, stort förtroende 

Kuisma beskriver träningen som utvecklingsinriktad. Man har minskat andelen styrketräning i träningsprogrammet, vilket har höjt kvaliteten på helheten. 

– Vi kör till exempel inte längre styrketräning 2–3 gånger i veckan, utan två gånger i veckan eller var tionde dag. På så sätt återhämtar sig idrottarna snabbare efter träningen och vi har kunnat rikta in utvecklingen på rätt områden. 

Förutom backträningen gjordes även förändringar i landslagets träningsläger. Lägren pågår nu i cirka 5–7 dagar.

– Programmet är alltid detsamma. De två första dagarna ägnas åt hopp, och därefter genomförs ett intensivt träningspass på rullskidor. Däremellan infaller en lättare dag, följd av ytterligare två hoppdagar. I slutet kan vissa också ha intensitetsträning och andra styrketräning. Fokus ligger på att vi ska få ut det mesta av de perfekta förhållandena. 

– Idrottarna känner till lägrets program i förväg, så de kan genomföra sina egna specifika träningspass innan lägret. Gänget anländer utvilat och vi vet alla direkt var vi ska börja. Det viktiga är att vara tillsammans och dra maximal nytta av det. Enligt min mening har helheten fungerat bra på detta sätt. 

Kuisma betonar att framgång uppnås tillsammans. Under träningen utmanar idrottarna varandra, och runt omkring finns ett stort team som möjliggör utveckling.

Den noggrant planerade förberedelsen bar frukt vid OS

Enligt Kuisma lyckades finländarna på flera sätt vid OS i Milano Cortina. Idrottarnas framgångar och att de lyckades utnyttja sin potential var de viktigaste av dessa. 

– Jag känner att vi lyckades skapa en fungerande rutin som gynnade hela laget. Idrottarnas vardag fungerade bra och förberedelserna gick precis som planerat. Under förlägret fokuserade vi på vila och att testa utrustningen. Under tävlingarna arbetade vi på exakt samma sätt som under världscupen. Vi var noga med att det inte skulle hända något oväntat omkring oss. Inga extra personer eller andra överraskningar. 

– Tävlingarna var en fantastisk upplevelse både för idrottarna och för hela laget. Förhållandena var på vår sida och toppidrottarna drog tydligt nytta av detta. Vi behövde inte ändra på särskilt mycket. När det väl kom igång var det omöjligt att stoppa det. Det handlade om hela lagets gemensamma framgång, sammanfattar Kuisma.