Den raka sträckan smalnar av mot kurvan och hastighetsmätaren visar 250 kilometer i timmen. Förarna känner inte av luftströmmen, eftersom de har krupit ihop i optimal körställning i den tätt sammansvetsade klungan av Moto3-motorcyklar. 250-kubiksmotorerna andas fritt, men livet för männen som sitter på dem är turboladdat och flyktigt. De lutar sig in i kurvorna med en kraft på nästan två g medan motorerna vrålar på armlängds avstånd från varandra. Mitt i allt detta kontrollerar Rico Salmela varje rörelse med finstämd precision, med ett tomt sinne och i eterisk lugn.

– När alla åker i 200 km/h är det ingen skillnad i fart inom gruppen längre. Då rör man sig i sin egen dimension, i tystnaden. Då måste man vara medveten och vaken. Och vid behov även modig och offensiv. Man tänker bara på aggressivitet och att försvara linjerna. Det finns inga avstånd. Överlägsenheten avgörs i små detaljer. Linjerna, bromsningen, vem som kan ta kurvan modigast, beskriver Salmela.

– Det svåraste är att fokusera enbart på sin egen prestation och på att maximera sin egen fart. Man får inte tänka på varvtiderna eller placeringarna. De kommer först när man förstår vad man måste göra för att köra snabbare.

När tävlingen är över kör man in i depån i Jerez, Silverstone, Sepang eller på någon annan bana som är välkänd från Formel 1-tävlingarna. Man sprutar champagne och undviker blixtljusen, lever ett ögonblick av motorsportens glamourösa liv. Men när flygplanets hjul dagen därpå rör vid landningsbanan på Helsinki-Vantaa, och när strax därefter strålkastarna lyser upp gården hemma i Nokia, är det dags att vila en stund där allt började för 16 år sedan.

Tvååring på motocrossbanan

Rico Salmela är en sällsynthet inom finsk idrott: den första finska föraren på länge i Moto3-klassen inom banmotorcykelsporten. Bara 18 år gammal följer han i fotspåren av Jarno Saarinen, Teuvo Länsivuori och Mika Kallio. Salmela, som kör sitt första år som professionell vuxenförare, är en väluppfostrad, lugn och anspråkslös, men också en beslutsam och målmedveten ung man som har kört på världens motorbanor redan sedan grundskoleåldern.

– Pappa körde motocross och supermoto i de inhemska serierna på sin tid. Jag hängde med i depån och iakttog saker och ting med uppenbar noggrannhet. Jag minns förstås ingenting av händelserna, men det finns videoklipp där jag kör motocrosscykel som knappt 3-åring och klarar av att hålla den upprätt utan problem, berättar Salmela.

Salmela tränade även brasiliansk jujitsu som barn, men när han som femåring för första gången fick köra minimoto på asfalt stod det klart:

– Det var spänningen i farten och lusten att köra på. Det var skrämmande, nervöst och spännande. Jag försökte hålla mig lugn. När farten ökade gav adrenalinkicken en fantastisk känsla och jag visste att det här var min grej.  

När entusiasmen och den naturliga begåvningen fanns där, gick utvecklingen snabbt framåt.

– Redan som 6-åring tävlade jag i FM-serien för de yngsta med dispens som minderårig och på en mindre cykel än de andra. Jag klarade mig ändå bra och redan då insåg jag på något sätt att det här kunde bli något. Som 7-åring tävlade jag redan i EM för barn under 10 år i Italien och Nederländerna. Sedan dess har en stor del av mitt liv utspelat sig utomlands.

Idén om ett EM-mästerskap för 10-åringar på Europas motorbanor känns vid första anblicken konstig och löjlig. Men Salmela lät sig inte påverkas av det.

– I Finland förstår man kanske inte hur oerhört populär och uppmärksammad banmotorcykelsporten är runt om i världen. I Italien och Spanien är folk verkligen fanatiska när det gäller sporten och tävlingsinlagan är extremt hård redan bland de allra yngsta. Om man vill ta sig in i den världen kan man inte stanna kvar i Finland och vänta.

Salmela minns hur barndomens somrar tillbringades med att resa runt i Europa i familjens husbil.    

– Det var verkligen häftigt. Att få se nya länder och platser. Och i depån fick jag också likasinnade kompisar. Men nackdelen var att det ibland var svårt att hinna med skolan. I slutet av högstadiet var det redan ganska svårt att kombinera skolan och idrotten, när resorna blev månadslånga och jag var utomlands större delen av året.

Ett drömliv på proffsturnén

Efter grundskolan var Salmelas ambition att bli proffs redan så stark att han bestämde sig för att satsa allt på att nå det målet.

– Det här har verkligen varit ett familjeprojekt. Min pappa och manager Aki Ajo har samlat in hundratusentals euro för att göra det möjligt för mig att tävla. Jag är oerhört tacksam mot mina föräldrar, Aki och alla mina supportrar för att detta har varit möjligt.

Salmela vet också hur man värdesätter det stöd han fått genom Olympiska Kommitténs Next Generation-program.

– Stödet från NG-programmet har underlättat mitt arbete och förbättrat kvaliteten på träningen. Utanför tävlingssäsongen måste jag fortfarande själv stå för alla träningskostnader. Jag har två cyklar och en bas i Spanien, och det är dyrt att underhålla dem. Dessutom behöver jag expertstöd även i hemlandet, och det har jag fått tack vare samarbetet mellan NG-programmet och Varala träningscentret. 

Under säsongen 2025 slutade Salmela på femte plats i junior-VM och kämpade ända in i det sista om en medaljplats. Efter säsongen fick de sju bästa förarna i juniorserien kontrakt i Moto3-klassen i senior-VM. Totalt tävlar cirka 100 av världens bästa motorcyklister i tre olika Moto-klasser.

– Min manager Aki Ajo förde samtal med mitt nuvarande team, KTM Red Bull Tech3, i nästan ett år innan avtalet blev klart. Det kändes fantastiskt när jag fick veta att jag skulle få köra i VM-serien. Vi åkte till Italien för att skaka hand och underteckna kontraktet. Det kändes lite som en seger. Jag försökte vara professionell och hålla fötterna på jorden, ler Salmela.

Efter att Moto3-kontraktet hade säkrats inledde Salmela en intensiv träningsperiod inför VM-serien för vuxna. 

– Trots att vi hade förberett oss väl var starten ändå utmanande. Nivåskillnaden jämfört med junior-VM-serien är inte så stor, men fältet är bredare och inom en halv sekund kan det finnas 15 förare.

– I vuxenklassen finns erfarna förare som inte gör några misstag. Man måste växa in i det, eftersom det inte finns någon anpassningstid för nya banor – allt måste vara exakt och kraven är verkligen höga. I teamen är varje medarbetare en topprofessionell. Det är spännande och inspirerande att vara en del av en sådan värld, säger Salmela.

Motorsport förknippas ofta med stora pengar och glamour. Världen av banmotorcykelracing är inget undantag.

– Ungefär hälften av förarna på världsmästerskapsturnén tjänar bra och kör med lukrativa kontrakt, främst i MotoGP-klassen. Resten kämpar för att ta sig dit. Det finns en viss glamour och det är fascinerande, det är härligt att vara uppskattad. Livet i depån, med fansen som omger en, uppmärksamheten från media, PR- och sponsorevenemang… man kan njuta av allt det där, men man får inte låta sig bländas av det. När man går ut på banan och tävlar får man bara poäng för sin fart. 

– Hur som helst känns det som att jag nu lever mitt drömliv, det jag har strävat efter ända sedan jag var barn, sammanfattar Salmela.

Det finns inga genvägar till toppen

Även om Salmela nu har enbart möjligheter framför sig, kommer dörren till den absoluta toppen inom banmotorcykelsporten inte att förbli öppen om kvaliteten i hans arbete sjunker.

– Det finns inga genvägar och man kan inte hoppa över något arbete. Man måste kunna alla banor utantill och behärska varje körlinje. Jag tittar mycket på onboard-videor och funderar på vilken växel man ska använda var.

– För mig är de bästa banorna sådana med många vänsterkurvor. Det finns fler omkörningsställen än till exempel i Formel 1. Draghjälpen spelar en viktig roll, och man måste kunna bryta sig loss vid rätt tillfälle för att köra om – även det kräver träning.

Världsmästerskapssäsongen består av 22 deltävlingar som alla följer samma upplägg.

– Jag åker till tävlingsplatsen på tisdag eller onsdag, och då sätter vi igång med arbetet tillsammans med teamet. Först går vi igenom banan. Sedan testar vi körlinjerna och motorcykeln. Man måste lära sig snabbt, det finns ingen tid att förlora. Allt är väldigt exakt och jag märker direkt om jag kör 10 centimeter utanför den tidigare linjen.

– Träningarna börjar på fredag och tävlingen går av stapeln på söndag. Därefter åker vi hem ett par dagar eller reser direkt vidare till nästa tävling.

Turnén går runt om i världen och under höstsäsongen ingår en period på över en månad långt borta i Asien. Salmela är också medveten om debatten kring frågor om ansvarsfullhet och miljöpåverkan inom motorsporten.

– Jag förstår dessa synpunkter, och man ska inte underskatta frågan. Men jag ser det så här: människor gör verkligen många olika saker, och i alla kan man hitta brister. Det gäller både inom idrott, konst, vetenskap, politik och näringslivet. Nästan allt kan ifrågasättas. Helheten måste förbättras, och motorsporten kan bidra till detta.

– För mig handlar motorcykelkörning helt och hållet om passion, något jag alltid velat göra. Jag älskar fart. Hemligheten med fart är att man har självförtroende och att allt är uppbyggt för att tjäna hastigheten; det räcker inte att bara vrida gasen i botten.

Även om den fartälskande pojken från Nokia har vuxit upp till en kosmopolit i den globala motorsportvärlden, finns det fortfarande en glimt av finländskhet kvar i honom:

– Vinnaren av varje deltävling får höra sitt lands nationalsång. Spaniens nationalsång har spelats alldeles för ofta, jag kan den redan utantill. Jag måste absolut få höra vår nationalsång, det är mitt främsta mål just nu.

Texten har översatts med hjälp av artificiell intelligens.