Inom judo har man uppnått imponerande resultat under de senaste åren. Martti Puumalainen vann EM-guld i klassen över 100 kilo år 2023, och Luukas Saha följde upp framgången med ett brons i VM ett år senare. Det hade gått 43 år sedan den senaste VM-medaljen. Saha har sedan dess fortsatt sin medaljsvit med EM-brons och EM-silver.
Även bland de unga har den finländska judon nått den internationella toppen. År 2025 vann Louna-Lumia Seikkula EM-guld i U23-klassen och Sofia Pekki blev europeisk mästare i U18-klassen.
Framgången var ingen slump. Inom finländsk judo förändrade man målmedvetet sättet att bedriva elitidrott. Det handlade inte om några trolleritrick, utan om att bygga upp ett system där bra träning, höga krav, mental beredskap, centraliserad träningsverksamhet och en tydlig väg från juniornivå till toppen stöder varandra.
– Finland har till exempel inte en lika stor mängd utövare eller resurser som Frankrike, så man kan inte kopiera den modellen. Vi var tvungna att hitta ett sätt att göra något bättre och effektivare, berättar Rok Drakšič.
Att samla idrottare, träningsverksamhet och kompetens på ett och samma ställe
Tidigare bedrevs judons träningsverksamhet på tre platser: i Pajulahti, i Tammerfors och i huvudstadsregionen. Enligt Otto Favén, organisations- och träningschef vid Judoförbundet, var resurserna utspridda och räckte inte till tre platser.
Urhea-kampus började byggas vid en tidpunkt som passade grenen perfekt. Man valde att samla verksamheten i Urhea, vilket innebar att idrottare, idrottsträning och träningsförhållanden på internationell nivå kunde samlas på samma plats. Den slovenske Drakšič anställdes som huvudtränare.
– Centraliseringen var inte målet i sig. För oss var det ett sätt att höja kravnivån, konstaterar Favén.

Kravnivån höjdes i träningshallen
– I Finland fanns det ingen vinnarkultur, och idrottarna visste inte hur man vinner, så det första vi började arbeta med var inställningen, säger Drakšič.
För att vinna krävs självförtroende, som växer fram ur tilliten till den egna förmågan. Drakšič började målmedvetet stärka sina idrottares mentalitet som elitidrottare. Man måste lära sig att se världseliten i ögonen och gå in i varje match med tanken att man kan besegra dem.
Den höga kravnivån blev en del av den dagliga verksamheten.
– Att höja kravnivån handlar om så enkla saker som regler och riktlinjer som idrottarna förpliktade sig att följa. Till exempel hur man uppför sig under träning, eller att man alltid kommer i tid till träningarna, berättar Favén.

Mer och hårdare
Enligt Drakšičs träningsfilosofi började man träna mer och hårdare. Det innebar inte bara att man ökade träningsvolymen, utan också allt det som gör världens bästa idrottare till de allra bästa.
Favén ger konkreta exempel på detta: varje träningspass genomförs ordentligt och varje repetition görs med full kraft, man söker träningspartners som är bättre än en själv, man nöjer sig aldrig med att ta den lättaste vägen, man måste ständigt utmana sig själv. Dessutom tränar man extra vid behov på internationella träningsläger.
– Om vi vill lyckas kan vi inte bara göra samma sak som alla andra. Vi måste göra mycket mer. Tillsammans med den finländska sisun är det en vinnande kombination, säger Drakšič.
För att kunna öka träningsintensiteten krävdes det också att man följde upp belastningen och såg till att idrottarna återhämtade sig. Favén berättar att elitidrottarnas belastning följs upp varje vecka och att träningen periodiseras utifrån testresultaten.
– Uppföljningen visar att idrottarna återhämtar sig och att rytmen fungerar, vilket innebär att de är väl förberedda och redo inför tävlingarna. Träningen kan vara hård när den genomförs på ett smart sätt och med tränarens yrkesskicklighet, konstaterar han.

Om vi vill lyckas kan vi inte bara göra samma sak som alla andra. Vi måste göra mycket mer.
En tydlig väg från juniornivå till toppen
Elitjudo är koncentrerat till Helsingfors, men föreningsverksamhet bedrivs över hela Finland. Favén betonar att det ofta är klokt för unga idrottare att träna i sina egna föreningar och följa gemensamma planer som utgår från träningssystemet.
Han konstaterar att det redan tidigare funnits ett bra system för unga judoutövare att utvecklas som idrottare, men att riktlinjerna inte hade dragits upp tillräckligt långt fram. I och med Drakšič började man även på andra håll träna enligt ”Roks anvisningar” och man började bygga upp systemet för nästa generation.
– Nu har vi en tydlig väg som börjar redan i ung ålder och ger möjlighet att lyckas även som vuxen. Det finns en tydlig bild av vägen ända upp till elitnivå som vuxen och en plan för hur man tar sig dit.

Förändring kräver förtroende
Drakšič betonar att förändring inte handlar om att ensidigt ge order och att det krävs mer än bara instruktioner. Först måste man bygga upp förtroendet mellan båda parter. Tränaren måste först få idrottarna att lita på att han kan hjälpa dem. Först därefter är de beredda att förändra sitt sätt att arbeta. Efter tre år började förändringen synas i resultaten.
– Tre år är verkligen en kort tid. Det var en mycket stark tränarprestation, konstaterar Favén.
Ett starkt system uppstår när kompetensen sprids tillräckligt brett. Drakšič säger att det i Finland finns en fin princip om kontinuerligt lärande, som han tror på inom sitt eget tränarteam.
– Vi diskuterar verkligen mycket och lär oss av varandra. Vi ser till att dela med oss och utbyta tankar så mycket som möjligt.
– Även tränarutbildningen måste utvecklas så att vi kan sprida kompetensen så brett som möjligt bland föreningarna. Det skapar stabilitet och stärker strukturerna, fortsätter Favén.
Man vågar redan tala öppet om en OS-medalj
När Drakšič tillträdde var Judoförbundets mål att få den finländska judon tillbaka till den internationella medaljkampen. Målet uppnåddes och nu siktar man på en OS-medalj. Favén säger att OS i Los Angeles 2028 blir det första riktiga testet för det nya systemet.
– Vid OS i Paris vågade vi ännu inte sätta upp ett medaljmål. Nu har vi sagt det högt, och den här gången är det en verklig möjlighet.
De finländska judoutövarna har nu tillräckligt med självförtroende och mod för att våga vinna. Allt är alltså möjligt.

Hur kan man göra framgångarna inom finländsk judo bestående?
Inom den finländska judon har man under de senaste åren tagit ett stort kliv mot världstoppen och byggt upp träningsverksamhet som håller måttet i internationell jämförelse. Idrottarnas träning har koncentrerats till Huvudstadsregionens idrottsakademi och det olympiska träningscentret Urhea, och kraven har höjts till en nivå där man kan tävla mot de ledande nationerna inom grenen. Koncentreringen har gett resultat.
Grenen har en stark vilja att även i framtiden hänga med i den internationella konkurrensen, och den avgörande frågan är hur man kan göra den framgångsrikt uppbyggda modellen för elitsport bestående. Enligt Jaana Jokinen, ansvarig för elitidrott vid Olympiska Kommittén, måste judon kunna förnya sig och se till att kompetens, kravnivå och verksamhetsmodeller är en integrerad del av systemet.
– Vi kan inte fortsätta att upprepa det gamla. Det krävs en kontinuerlig förmåga till förnyelse och utveckling av tränarkompetensen, betonar Jokinen.
En annan nyckel till framtiden ligger i juniorverksamheten. Den elitcoaching som byggts upp kring Urhea lockar unga judoutövare från hela Finland, och lovande idrottare växer fram även från de yngre åldersgrupperna. Man måste dock också se till att den livskraftiga föreningsverksamheten bevaras över hela Finland. Nya toppidrottare föds fortfarande i de lokala föreningarna.
Jokinen ser mycket positivt på situationen. Dagens ungdomar får se när finländska judoutövare vinner internationella medaljer och får träna på samma tatamier som sina förebilder. Det gör vägen till att bli en elitidrottare mer konkret än tidigare.
– När ungdomarna ser att en finländare har lyckats med det, tror de att det också är möjligt för dem själva.