Kompetens inom coaching och ledarskap – kärnan i Olympiska Kommitténs nya strategi

Inom elitidrotten är målet tydligt: att tävla och vinna. Det är just denna hunger efter framgång som alltid har drivit finska idrottare framåt och format vårt lands idrottsidentitet. Men tänk om framtidens framgångar i allt högre grad bygger på en hunger efter lärande? I Olympiska Kommitténs nya strategi lyfts ett annat lika viktigt mål fram vid sidan av strävan efter framgång: människans helhetsutveckling. Dessa mål står inte i konflikt med varandra – tvärtom.

Det främsta målet inom elitidrotten är tydligt: att tävla och vinna. Att vara bäst. Och denna framgång fick vi återigen uppleva i och med segern i ishockey-VM.

Hungern efter framgång är den viktigaste drivkraften inom finsk idrott. Men tänk om den drivkraften istället var en hunger efter lärande – skulle vi då ha betydligt fler vinnare?

Den internationella elitidrotten förändras snabbt. Samtidigt förändras också synen på vilken typ av träning som hjälper idrottaren att utvecklas till den bästa versionen av sig själv: inte bara som idrottare, utan också som människa. Även om det görs mycket bra arbete inom den finska idrotten når vår internationella framgång för närvarande inte upp till samma nivå som i de andra nordiska länderna. Därför behöver vi förändra vårt sätt att tänka kring idrott, träning och lärande.

I Olympiska Kommitténs nya strategi lyfts ett annat mål fram vid sidan av strävan efter framgång: att stödja människans helhetsutveckling. Detta minskar inte tävlingsandan eller målet att vinna. Tvärtom. I framtidens elitidrott bygger framgången alltmer på idrottarens förmåga att lära sig, tänka, samarbeta och växa som människa. Samtidigt har målet en samhällelig dimension: där idrottens samhälleliga betydelse tidigare motiverades med att främja en aktiv livsstil, är målet med människans helhetsutveckling att se idrottens möjlighet att påverka människans utveckling i ett mycket bredare perspektiv.

En tränare är alltid också en uppfostrare

Idrott är en unik miljö för människans utveckling. Väl ledd och tränad idrott kan stärka motivationen, inlärningsförmågan, samarbetsförmågan och ansvarskänslan. Färdigheter som behövs både inom idrotten och i livet.

En tränare är alltid också en uppfostrare, vare sig han vill det eller inte. Därför kan träningens inverkan på idrottaren vara antingen uppbyggande eller förstörande.

I bästa fall fostrar idrotten människor som kan sträva efter att nå sin fulla potential, samarbeta med andra och ta hand om sitt eget välbefinnande. Genom att på ett kvalitativt sätt vägleda barn och ungdomar i deras utveckling skapar den finska idrottsgemenskapen samtidigt en stark grund för en aktiv livsstil och för elitidrott.

Olympiska Kommitténs nya strategi syftar till att skapa en ny dynamik inom den finska idrotten: internationella framgångar samt idrottens samhälleliga genomslagskraft – att stödja barns och ungdomars helhetsutveckling. Dessa två mål stöder varandra i alla skeden av en idrottares karriär.

Basketförbundets slogan ”En mogen människa är en mogen spelare” beskriver väl framtidsriktningen för elitidrotten. Vägen till toppen kräver alltmer att idrottaren växer som människa: att tänka självständigt, ha förmåga att lära sig, samarbeta och även hantera svårigheter.

Nästa utvecklingssteg för den finska idrotten

Olympiska Kommitténs strategi är en samarbetsstrategi. Den ger aktörerna inom den finska idrotten gemensamma mål, en gemensam inriktning och en ram för samarbetet. Samtidigt fastställer den också Olympiska Kommitténs uppgift som samarbetsbyggare och ledare.

”Den rådande verksamhetskulturen äter upp strategin till frukost”, brukar man säga. Den viktigaste förändringen sker inte i strategin eller organisationerna. Den måste synas i idrottarens vardag och i idrottens kvalitet. Därför måste strategin användas för att påverka verksamhetskulturen.

Hur kan vi förbättra idrotten inom våra viktigaste verksamhetsområden – i föreningar, landslag, akademier och träningscenter? Hur kan vi bättre synliggöra kompetensen i idrottarens dagliga träning, möten och ledarskap?

Därför är utvecklingen av kompetensen inom träning och ledarskap en av de centrala punkterna i Olympiska Kommitténs strategi. Kvaliteten på träningen avgör i hög grad kvaliteten på den finska idrotten.

I Finland finns det många duktiga enskilda tränare och ledare. Sett i ett större perspektiv är dock kompetensen inom träning och ledarskap fortfarande en av de största flaskhalsarna inom den finska idrotten. Kompetensen förmedlas inte tillräckligt effektivt till idrottarnas vardag och verksamhetsmiljöer.

Den finska idrottens styrka har traditionellt byggt på gedigen naturvetenskaplig kompetens – inom fysiologi, biomekanik och träningsforskning. Dessa kommer att behövas även i framtiden. Aktörer som KIHU (Institutet för elitidrott) utför värdefullt arbete inom detta område, och grenförbunden måste fortsätta att vårda och utveckla den specialkompetens som krävs inom respektive idrott.

I framtiden kommer det dock inte längre att räcka med det.

Framtidens konkurrensfördel bygger på förståelse för människor

I Olympiska Kommitténs strategi innebär utvecklingen av kompetens inom coaching och ledarskap framför allt ett beteendevetenskapligt perspektiv, det vill säga vår förmåga att bättre bemöta människor: coacha, leda och stödja deras helhetsmässiga utveckling.

Låt oss tala om metakompetenser: att lära sig att lära, att stärka motivationen, självkännedom, reflektionsförmåga och samarbetsförmåga. Kompetenser som varje tränare och idrottsledare behöver.

En studie om världens bästa tränare (Learning from Serial Winning Coaches, Mallett & Lara-Bercial 2024) visar att det är just inom dessa färdigheter som skillnaden mellan de duktiga och de allra bästa blir allt större. I framtidens elitidrott är det inte bara avgörande hur mycket vi förstår om träningens fysiologi eller hur högt vi sätter ribban. Avgörande är också hur väl vi kan stärka människors motivation, inlärningsförmåga, självförtroende och samarbetsförmåga.

Finsk idrott behöver pedagogisk, psykologisk och interaktionell kompetens. Vi kan till och med tala om en förändring av tränings- och ledningskulturen, som bäst kan beskrivas genom att betrakta idrottarens roll: i framtiden är idrottaren inte längre ett passivt objekt i träningen, det vill säga något som utvecklas, utan idrottaren är själv aktören, en aktiv tänkare, utövare och lärande.

Kompetenscentrum för utveckling av coachnings- och ledarskapskompetens

Aktörerna inom det finska nätverket för idrottskompetens har fastställt tre gemensamma mål för utvecklingen av tränings- och ledarkulturen.

1. En målinriktad verksamhetskultur där entusiasmen väcks av mål, lärande, utveckling och framgång.
2. En människocentrerad verksamhetskultur som främjar människors helhetsutveckling, lärande och välbefinnande.
3. En gemenskapsinriktad verksamhetskultur där lärandet är kontinuerligt och sker gemensamt.

Bakom dessa mål ligger en ny syn på människan och lärandet. Spetskompetens uppstår inte längre enbart genom individuella prestationer eller isolerade utbildningar, utan genom förmågan att ständigt lära sig tillsammans.

Finland skulle kunna bli världens bästa lärande nation. Men det är vi inte ännu.

En av de viktigaste orsakerna är att Finland saknar ett heltäckande system för kompetensutveckling av tränare och idrottsledare.  Vi har många utmärkta enskilda utbildningsanordnare, varav någon skulle kunna ges det övergripande ansvaret för utvecklingen av kompetens inom träning och ledning. Enbart ett nätverksbaserat arbetssätt främjar inte kompetensutvecklingen i tillräcklig utsträckning.

Vem arbetar systematiskt med att utveckla framtidens kompetens inom träning och ledarskap i Finland? Vem följer branschens inhemska och internationella utveckling samt forskning systematiskt och ansvarar för att ny kompetens förmedlas till utbildningsorganisationer och idrottens verksamhetsmiljöer? Vem utvecklar på lång sikt strukturen för kompetensutveckling och utarbetar ett referensramverk för det finska utbildningssystemet? Vem omvandlar de impulser som uppstår i nätverksarbetet till praktiska verktyg? Vem finslipar kompetensmålen för träning och ledning?

Ovanstående är bara några av de frågor som vi behöver svar på om vi vill lyfta den finska kompetensen inom träning och ledarskap till världstoppen.  Finsk idrott behöver ett nytt centrum för tränings- och ledarskapskompetens – en plats där utvecklingsarbete bedrivs dagligen på ett planerat och långsiktigt sätt.

Finsk idrott bygger på starka gemenskaper – föreningarna som lärandecentrum

Finland är känt som ett utbildningssamhälle, även inom idrotten. När det gäller kompetensutveckling har man i stor utsträckning förlitat sig på formell utbildning, trots att forskning visar att den största delen av inlärningen sker i det dagliga arbetet. Inom idrotten bör varje träning, coachningssituation, möte och sammanträffande också ses som en inlärningssituation för tränaren och ledaren.

Det avgörande är därför hur väl vi lyckas införa nya metoder för kontinuerligt och gemensamt lärande – reflektion, mentorskap, kamratlärande och gemensam utveckling – till idrottens viktigaste verksamhetsmiljöer: föreningar, akademier och träningscenter.

Förutom ett nationellt kompetenscentrum behöver vi nya lösningar på regional och lokal nivå. Idrottsföreningarna spelar en särskild roll, eftersom de är drivkrafterna bakom den finska idrottens livskraft. Kompetensutvecklingen bör ske i ännu högre grad där vardagen utspelar sig. I detta arbete behöver föreningarna och de mindre grenförbunden stöd. Finland har ett nätverk av idrottshögskolor som är exceptionellt även i internationell jämförelse, och vars potential kan utnyttjas i mycket större utsträckning än idag för att utveckla regional och lokal träning- och ledarskapskompetens i samarbete med föreningar, grenförbund, akademier och regionala idrottsorganisationer.

Att föra utbildningsorganisationerna närmare idrottsföreningarna är det bästa sättet att utveckla kompetensen. Föreningarna kan samtidigt fungera som utbildningscentrum även för tränare och ledare. Den finska idrotten bygger på starka gemenskaper.

Idrottens uppgift är inte bara att uppnå resultat. Det avgörande är också vilka människor vi fostrar genom idrotten och vilken verksamhetskultur vi bygger upp inom den finska idrotten. Idrottens uppgift är att fostra människor som vågar sträva efter sitt bästa – både inom idrotten och i livet.

Därför står målen för framgång och utveckling inte i strid med varandra. Tvärtom. De förstärker varandra.