En idrottares väg börjar med de första träningarna. Med åren kommer tränare, föreningar, skolor, idrottsakademier och till slut även elitidrottsmiljön in i bilden. Olympiska Kommittén är delaktig i de olika etapperna av en idrottares resa genom att föra samman olika aktörer, utveckla kompetensen och skapa gemensamma arbetssätt.

De första åren med en idrottshobby: barnet upptäcker glädjen i att röra på sig

Ett barns idrottsutövande börjar ofta i en förening. De första åren avgör om fysisk aktivitet blir en uppskattad del av vardagen och om barnet vill fortsätta med aktiviteten även efter att den inledande entusiasmen har avtagit.

– Situationen är utmanande just nu. Barnen blir mindre aktiva, de börjar med organiserad idrott i allt yngre ålder och de lämnar föreningsidrotten tidigare än förr. De börjar också fokusera på en enda gren allt tidigare, säger Liisa Ahlqvist-Lehkosuo, idrottschef vid Olympiska Kommittén.

Olympiska Kommittén strävar, tillsammans med grenförbunden, efter att ändra på detta. Avtalet om barnidrott syftar till att fastställa gemensamma riktlinjer för bland annat utveckla kostnader, tävlingssystem och idrottsträning, samt till att öka barnens fysiska aktivitet.

– Avtalet om barnidrott kommer att offentliggöras i november och omfattar långt över 90 procent av idrottarna under 13 år som har licens. Att omsätta avtalet i praktiken kommer att vara en viktig prioritering för oss under de kommande åren.

Det behövs gemensamma riktlinjer, men ur barnets perspektiv är det som händer under träningarna och i föreningen som är viktigast. Därför arbetar Olympiska Kommittén också med föreningarna och hjälper dem att utveckla sina arbetssätt.

Programmet Tähtiseura är ett kvalitetsprogram för idrottsföreningar som erbjuder dem sakkunnig hjälp och olika verktyg för att stödja deras utveckling. Tähtiseura-auditeringen granskar föreningens verksamhet ur flera perspektiv och hjälper till att identifiera både styrkor och utvecklingsområden.

– Programmet Tähtiseura håller på att förnyas så att det bättre svarar mot förändringar i samhället och framöver blir mer utvecklande än bedömande.

Planen är att integrera barnidrottsavtalet i programmet Tähtiseura och dess kriterier. På så sätt kommer resultaten av detta gemensamma projekt mellan grenförbunden och Olympiska Kommittén att märkas konkret i föreningarnas dagliga verksamhet.

Åren på idrottarens väg: Vilken typ av träning får man inom idrotten?

Ett barns första tränare spelar en viktig roll på många sätt. Hen kan ha ett stort inflytande på hur barnets förhållande till idrotten utvecklas. Om ett barn fortsätter med idrotten efter det första året är det mer sannolikt att hen fortsätter längre med sin idrott. Kvaliteten på träningen är alltså ofta avgörande för om glädjen i att röra på sig väcks.

Utvecklingen av tränarverksamheten är en integrerad del av Olympiska Kommitténs arbete längs hela idrottarens väg. Målet är att höja kompetensen inom tränarverksamhet och idrottsledning samt att stärka en målinriktad och människocentrerad verksamhetskultur som bygger på gemenskap.

Ahlqvist-Lehkosuo berättar att det i Finland finns mycket högklassig kompetens inom träning och idrott, men att helheten är splittrad och att aktuell kunskap inte sprids systematiskt i hela idrottsgemenskapen.

– Verksamhetskulturen förändras inte genom ett enda beslut, utan formas på olika håll. Finland behöver ett gemensamt kompetenssystem för träning och idrottsledning som definierar vilka kompetenser som krävs för olika roller och karriärstadier, hur dessa kompetenser utvecklas och hur de hålls uppdaterade. Systemet måste stärka samarbetet mellan aktörerna och säkerställa att forskningsbaserad kunskap, internationell kompetens och bästa praxis kommer hela den finländska idrotten till del.

På idrottarens väg: Hur kan en ung idrottare balansera idrotten och resten av sitt liv?

I högstadiet förändras en idrottares vardag. Träningsmängden ökar samtidigt som skolarbetet och senare studierna blir mer krävande. Idrottsakademierna hjälper till att skapa en fungerande helhet kring idrotten och studierna och ger bättre förutsättningar för en smidig dubbelkarriär.

Olympiska Kommittén samordnar det nationella nätverket av idrottsakademier och ser till att alla berörda parter arbetar mot ett gemensamt mål. De lokala idrottsakademierna bygger på samarbete mellan kommuner, utbildningsinstitutioner och andra berörda parter, och den nationella samordningen bidrar till att deras verksamhet utvecklas på ett enhetligt sätt.

Dessutom ser Olympiska kommittén till att man i beslutsfattandet tar hänsyn till idrottarnas dubbla karriärer och behov.

– Vår roll när det gäller att stödja idrottares dubbla karriärer består framför allt i att företräda deras intressen och påverka politiken. Vi arbetar till exempel för att påverka utbildnings- och kulturministeriet så att dubbla karriärer och idrottarnas intressen fortsatt beaktas i beslutsprocessen.

Mål på världsnivå: Hur riktas kompetens och resurser?

I takt med att idrottarnas mål blir allt mer ambitiösa ökar också kraven på deras omgivning. Olympiska Kommitténs arbete inom elitidrotten syftar till att identifiera utvecklingsområden inom olika idrottsgrenar och bidra till att åtgärda dem.

– Inom elitidrotten är vårt uppdrag att skapa förutsättningar för framgång inom de olika idrottsgrenarna, sammanfattar Janne Hänninen, chef för elitidrotten vid Olympiska Kommittén.

Efter OS i Paris inleddes arbetet med att reformera elitidrotten i Finland. En del av denna reform har varit att i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet förfina kriterierna för idrottarstipendier och riktade utvecklingsstöd till idrottsgrenarna.

– Det satte i gång en omfattande förändringsprocess. Som en följd av den har vi bland annat tillsammans med ministeriet preciserat kriterierna för stipendierna och utvecklingsstöden och gjort ganska många ändringar i dem, säger Hänninen.

Förutom att fördela resurser lägger elitidrotten stor vikt vid att utveckla kompetens. Olympiska Kommittén har startat sparringgrupper för olika idrottsgrenar där tränare kan utbyta erfarenheter och lära av varandra.

– I jämförelseländerna är kompetensen bättre samlad än hos oss i Finland, och samarbetet mellan olika idrottsgrenar är starkare. Därför har vi inrättat sparringgrupper där tränare kan lära sig av tränare inom liknande idrottsgrenar.

– Det viktigaste är kanske att vi försöker förändra verksamhetskulturen inom den finländska idrotten så att vi inte längre bara talar om strukturer och processer, utan snarare om att förbättra vardagen inom de olika idrottsgrenarna, eftersom det är tydligt att det är vardagen som avgör. Detta är högsta prioritet för många framgångsrika länder, sammanfattar Hänninen.