Den största utmaningen när det gäller jämställdhet inom motions- och idrottspolitiken handlar inte längre om att bryta glastak eller identifiera jämställdhetsproblem, utan om att fatta beslut som förändrar strukturerna. Det internationella jämställdhetsnätverkets världskonferens stakade ut nästa steg i jämställdhetsarbetet efter de genombrott som uppnåtts.
International Working Group on Women and Sport (IWG):s världskonferens om kvinnor och idrott, som hölls i Birmingham i juli 2026, samlade 900 deltagare från 80 länder för att diskutera hur idrottens ledning, finansiering, beslutsfattande och verksamhetskultur behöver förnyas. Inom den finländska delegationen stärktes uppfattningen att förändring bygger på gemensamt ansvar, samarbete och på att det man lärt sig omsätts i praktiken.
Kvinnors idrott växer och förtjänar särskild uppmärksamhet
Tillväxten inom kvinnors idrott under de senaste åren har varit obestridlig. Statistik från marknadsundersökningsföretaget Ipsos, presenterad av Trinh Tun, visade att läktarna fylls, kommersiella partners visar intresse och publiken hittar till kvinnornas tävlingar på ett helt nytt sätt. Ändå upprepas ett misstag fortfarande: kvinnors idrott bedöms fortfarande alltför ofta utifrån samma måttstockar som mäns idrott.
Enligt investeraren Michele Kang är det ett strategiskt misstag.
Kvinnors idrott bör inte ses som en förlängning av mäns idrott eller en mindre version av den, utan som en egen marknad med en annan publik, andra tillväxtmöjligheter och andra affärsmässiga utgångspunkter. Framgång skapas inte genom att kopiera det befintliga, utan genom att skapa nya verksamhetsmodeller.
En verklig konkurrensfördel och värdeökning uppstår på mycket längre sikt. Om målet är att utveckla elitidrotten för kvinnor eller öka det kommersiella värdet av kvinnors idrott måste man betrakta hela ekosystemet: utvecklingsvägar för juniorer, träningsverksamhet, forskning, förutsättningar, media och kommersiella partnerskap. En enskild framgångssaga räcker inte om den underliggande strukturen är svag.
Framtiden för kvinnors idrott uppstår inte av sig själv, utan byggs upp genom medvetna val. Detta kräver också ett nytt sätt att tänka, med utgångspunkt i strukturerna. Det räcker inte att förbättra de befintliga strukturerna. Man måste modigt föreställa sig hur ett hållbart och jämställt ekosystem för idrott skulle kunna se ut. Det som professor Fiona Chambers beskriver som ”design fiction”, det vill säga medveten utformning av framtider, är ett sätt att sätta människan i centrum för utvecklingen. Den centrala frågan är inte bara vilken typ av idrott vi bygger upp, utan för vem och varför.
Målet kan inte bara vara att hjälpa kvinnor och flickor att anpassa sig till befintliga strukturer. Strukturerna måste förändras så att de inte från början utestänger vissa människor. Då handlar det inte bara om hur många kvinnor som deltar, utan om vilka som får utöva makt, fastställa målen för verksamheten och delta i utformningen av lösningarna.
Nästa fas för kvinnors idrott kräver ledarskap – inte längre bara förespråkare
En verklig förändring uppstår sällan genom en enda stor omvälvning. Den byggs upp över lång tid, ibland nästan obemärkt. Uthållighet och tidens betydelse framhölls tydligt bland annat i UEFA:s vice ordförande Laura McAllisters anförande. Det behövs så kallade konstruktiva utmanare – människor och organisationer som vågar ifrågasätta gamla arbetssätt utan att skapa motsättningar. De förändrar kulturen steg för steg. Man kan inte sätta upp orealistiska tidsplaner för förändringen.
Vi måste rikta blicken mot nästa generation och mot de flickor som just nu håller på att upptäcka glädjen i att röra på sig. Vilka möjligheter erbjuds de? Och hur väl förstår vi deras kroppar, deras tillväxt och de särskilda förutsättningarna för deras träning? Forskningen om kvinnors fysiologi är fortfarande bristfällig på många områden, trots att just den ligger till grund för en säker, hälsosam och effektiv träningsverksamhet. Och särskilt flickor och kvinnor som har behov av särskilt stöd utsätts alltför ofta för överlappande diskriminering och möter många olika hinder. Att hitta möjligheter kräver rätt inställning, gemensamt lärande och samarbete. Bristen på forskning är inte bara en jämställdhetsfråga. Det är också en fråga om prestationsförmåga, hälsa och konkurrenskraft.
Idrottares graviditet, förlossning, moderskap och återkomst till elitidrott visar konkret hur idrottssystemen ofta är uppbyggda kring den manliga idrottarens förväntade livsförlopp. Kvinnor har uteslutits från forskningen, eftersom man har ansett att kvinnokroppens hormonella funktioner försvårar forskningen. Det behövs därför flerforskningsprojekt som tar hänsyn till kvinnliga idrottare och deras livsförlopp, samt att denna kunskap omsätts i konkreta stödsystem, träningspraxis och tävlingsregler.
Ett nytt sätt att leda inom idrotten innebär att dela makt och möjligheter
På organisationsnivå stannar arbetet med jämställdhet alltför ofta vid att sätta upp mål och hålla festtal. Mål är viktiga, men de förändrar inte verksamheten på egen hand. Alltför ofta förblir de bara kommunikation. Jämställdhet är inte en uppgift för en enda jämställdhetsansvarig, en kvinnlig chef, ett projekt eller en organisation. Ansvaret ligger hos styrelser, ledning, tränare, finansiärer, media, evenemangsarrangörer, myndigheter, samarbetspartner och alla medlemmar i idrottsgemenskapen.
Enligt Sebastian Coen, ordförande för Internationella friidrottsförbundet, gick jämställdheten inom organisationen inte framåt enbart med hjälp av målsättningar, utan först när bindande kvoter infördes, reglerna reformerades och när man säkerställde att jämställdheten sträckte sig till organisationens alla nivåer, från styrelsen till träningsverksamheten. Förändringen mättes också systematiskt. Målet var inte bara att kvinnor skulle vara representerade i mötesrummet, utan att olika erfarenheter och perspektiv skulle leda till bättre beslut och ökad delaktighet.
Inom ledarskap talas det ofta om möjlighetsfönster. Just nu är ett sådant öppet. Runt kvinnors idrott har det vuxit fram en exceptionellt intressant verksamhetsmiljö, där publik, media, sponsorer och investerare drar åt samma håll. Tiden är särskilt viktig för att främja kvinnors idrott nu när konservativa värderingar har hårdnat. Genombrottet för kvinnors idrott har redan skett och antalet kvinnor i beslutsfattande positioner har ökat inom nationella organisationer för motion och idrott. Nu avgörs det om vi kan leda nästa steg i denna utveckling.
Mot en mer jämställd idrott på nationell nivå
Nästa steg för kvinnors idrott handlar inte om att fira genombrottet, utan om vad vi bygger upp därefter. I enlighet med konferensens övergripande tema Beyond the Breakthrough är genombrottet inte ett slutmål, utan startskottet för en långsiktig utveckling.
I Finland innebär detta att motion- och idrottsorganisationerna måste granska sina egna strukturer kritiskt. Man måste utvärdera vilka som fattar besluten, vilka resurserna riktas till, vilka som väljs till ledare och tränare, vilka typer av anläggningar som byggs, hur säkerheten leds och vilkas erfarenheter som lämnas utanför datainsamlingen.
Konferensen var samtidigt ett tillfälle att fira Brighton Plus Helsinki-deklarationen, som syftar till att främja jämlikhet och jämställdhet inom idrotten. De 34 organisationer i Finland som har undertecknat deklarationen utgör redan en bred grupp som i samarbete omsätter målen för jämställd idrott i praktiken.
Text: Sari Rautio, Marika Uusi-Illikainen och Karoliina Ketola
Texten har översatts med hjälp av AI.
Resultaten från IWG-konferensen kommer att diskuteras vid jämställdhetsarbetets virtuella kaffestunder den 11 september samt senare under hösten vid avslutningsceremonin för projektet ”Gemensam resa” (datum meddelas senare). Kaféer om jämställdhetsarbete hålls den andra fredagen i varje månad. Programmet består av en kort temainledning och diskussion. Delta i kaféerna om jämställdhetsarbete på Teams.