Podcast: Elitidrott, tillväxtmål och mod

Sami Laine och Janne Hänninen.

I idrotten talas ofta om utveckling och att förbättra resultaten – går det att överföra något från elitidrotten till näringslivet? I det senaste avsnittet av podden ”Better is Possible” gästar Janne Hänninen, chef för elitidrott vid Olympiska Kommittén som själv har en lång idrottskarriär bakom sig, hos Sami Laine. I avsnittet berättar Janne Hänninen också om hur han lyckades hålla sin egen motivation uppe under sin idrottskarriär och om det går att ge motivation till någon annan.

En dröm och ett mål är inte samma sak

Deloitte och Demos Helsinki publicerade våren 2026 en rapport där man intervjuade 20 utländska verkställande direktörer och chefer som leder finländska företag. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur de ser på finländskt ledarskap, målsättning och hinder för tillväxt.

I intervjuerna framhölls fyra återkommande hinder för tillväxt: alltför låga mål, riskobenägenhet, att välja konsensus och bekvämlighet framför att utmana samt att prioritera effektivitet på bekostnad av förnyelse. I rapporten identifierades också tre sätt att övervinna dessa hinder för tillväxt.

Enligt Janne Hänninen talar man inom idrotten ofta om utveckling eller resultatförbättring snarare än om tillväxt. Drömmarna kommer först, målen följer – när man är beredd att arbeta för dem. En idrottares mål förändras under karriären och är inte fasta. Dröm och mål är två skilda saker: för endast ett fåtal idrottare i tjugoårsåldern är ett OS-guld ett verkligt mål.

Det dagliga arbetet är viktigare än målet

Modet att sätta upp mål ligger i vad vi är beredda att göra för att uppnå dem. Målet ska vara realistiskt, men det viktigaste är det dagliga arbetet och att förbättra det. Genom att ändra våra arbetssätt kan vi uppnå nya resultat.

Enligt Hänninen pågår det hela tiden en diskussion om i vilken riktning elitidrotten ska föras och hur saker och ting ska göras. Riktlinjerna utformas i samarbete med det egna teamet och nätverket. Den bästa idén vinner alltid, oavsett vem den kommer från.  

– Jag ogillar tanken på att jag som chef för elitidrotten ska dra upp alla riktlinjer. De utformas i samarbete. Man kan inte bara uppifrån bestämma att så här ska vi göra, funderar Hänninen.

I elitidrotten är resultaten synliga. Det är viktigt att fokusera på de faktorer som ligger bakom resultatet, mäta dem och följa utvecklingen. Detta kräver en ärlig dialog.

– Det handlar om hur jag varje dag gör de saker som krävs så bra som möjligt för att nå målet, påminner Hänninen.

Vad kan näringslivet lära sig av idrottare?

De bästa idrottarna är beredda att göra allt för att utvecklas. När man tar hjälp av en tränare och båda förstår det gemensamma målet kan man även ta upp obekväma frågor utan att det förstör relationen.

Detsamma gäller näringslivet: man kan inte lyckas utan rakhet och ärlighet. Det viktiga är att arbeta för det gemensamma målet, inte för sina egna intressen.

Utveckling kräver samarbete

arbetar man fortfarande något i silor, och den egna idrottsgrenens intressen prioriteras. I Norge är kompetensen koncentrerad till ett elitidrottscenter, och man följer 70–20–10-modellen: 10 % formell utbildning, 20 % mentorskap och 70 % lärande på arbetsplatsen.

Norrmännen delar med sig av mycket kunskap, och kompetensen utvecklas genom spontana möten i vardagen.

– Att utveckla kompetensen, utmana, samarbeta och stötta varandra. Det gör man väldigt mycket, förklarar Hänninen.

Innovationer uppstår när man arbetar tillsammans i vardagen, inte ensam och inte på seminarier.

– Vi arbetar lite i silor, medan man i Norge sammanför toppexperter, konstaterar Hänninen.

Om risktagande och ärlighet

I elitidrott handlar det ständigt om att ta risker. Det är inte den som tränar mest som vinner, utan den som tränar smartast. De mest framgångsrika tar risker, misslyckas och lär sig av sina misstag.

– Att ta risker är en del av vardagen, säger Hänninen.

I finländska företag undviker man inte bara risker utan även meningsskiljaktigheter. Inom idrotten är meningsskiljaktigheter däremot oundvikliga. Det krävs en atmosfär där alla vågar säga sin åsikt och där man kan diskutera saker, även om man är oense. Man måste prata rakt och ärligt om saker och ting, så länge man respekterar varandra och strävar efter att hitta den bästa sättet att gå vidare.