När ett barn börjar med idrott är det inte det viktigaste hur många korgar man gör eller hur snabbt man lär sig. Det avgörande är vilken känsla träningarna lämnar efter sig. Jukka Lindberg, tränare för minibasket hos Ura Basket, vet att en bra första tränare kan väcka rörelseglädjen och få barnet att återvända till sporten om och om igen.

– När ett barn kommer till sina första basketträningar är barnet ofta fyllt av entusiasm, nyfikenhet och kanske lite nervositet. Ännu vet barnet inte om basket kommer att bli en hobby som varar i många år. Däremot märker hen snabbt hur hen tas emot, om det finns kompisar i gänget och om det är roligt på träningarna, berättar Jukka Lindberg, tränare för minibasket på Ura Basket.

Det är just i sådana stunder som den första tränarens betydelse framhävs, och Jukka Lindberg vet vad han talar om. Den erfarne baskettränaren började träna andra redan 1980. Hans egen spelarkarriär var vid den tiden över, men basketen förblev en del av hans liv i en ny roll. Att träna barn kändes naturligt, och han insåg att han ville förmedla vidare det han själv hade fått ut av grenen.

– Barnens energi och rörelseglädje smittar av sig. När barnen blir entusiastiska, smittar det av sig även på tränaren. Ofta känner jag mig själv stärkt efter träningarna och upplever att jag har fått mycket tillbaka, beskriver Lindberg.

Många roller inom tränarverksamheten

Jukka Lindberg, som är tränare för Ura Basket i Kaarina, har bland annat varit föreningens tränarchef, deltagit i utvecklingen av tränarverksamheten och suttit i föreningens styrelse med ansvar för tränarverksamheten. Under årtiondenas lopp har han tränat spelare i olika åldrar, och de senaste tio åren har hans arbete främst inriktats på de allra unga basketspelarna. Utöver sitt tränararbete stöder och fungerar som mentor för andra tränare som arbetar med barn.

– Som tränare har jag gått igenom alla åldersgrupper, från barn till ungdomslandslaget och vidare till ett representationslag på divisionsnivå för vuxna. Jag anser själv att det är viktigt för en barntränare att ha en helhetsbild av hela träningskedjan. Då får man en förståelse för värdet och betydelsen av att träna små barn, säger Lindberg, som tidigare arbetat som klasslärare.

– Jag har nu varit ansvarig för minibasket i sex år och tränar femåringarna i Pikkusudet. Samtidigt fungerar jag också som mentor för andra tränare som arbetar med små barn. Som mentor är jag på plats under träningarna och hjälper tränarna i deras arbete och stöder dem i att utvecklas som tränare. Att ge stöd och vägledning på plats har visat sig fungera mycket bra.

De första erfarenheterna kan avgöra om barnet fortsätter med sin hobby

På träningarna för små barn lär man sig många andra färdigheter utöver bollhantering och att sätta bollen i korgen. Att samarbeta i grupp, ta hänsyn till andra och följa gemensamma regler kräver lika mycket träning som de idrottsspecifika färdigheterna.

– Tränarens uppgift är att skapa en miljö där barnet vågar prova, göra misstag och lyckas. Man kan inte förvänta sig att alla ska ha samma färdigheter eller samma koncentrationsförmåga. Barn utvecklas i olika takt, och det bör finnas lämpligt utmanande aktiviteter för var och en, säger Lindberg.

Allt börjar ändå med hur barnet blir bemött. Att hälsa på barnet, lyssna på det och uppmärksamma det visar att hen är välkommet precis som hen är. Även kompisarna spelar en stor roll. Många barn börjar med en hobby efter att ha blivit inbjudna av en vän, och en bekant kompis kan göra det lättare att hantera nervositeten inför en ny grupp. Därför är det särskilt i början viktigt att barn på olika nivåer kan träna tillsammans och att alla känner sig som en del av gruppen.

– Man måste ha barnets perspektiv i åtanke redan från början. Ett barn som kommer till basketträningen vill få spela, och man behöver inte vänta med att spela tills de grundläggande färdigheterna sitter. Det engelska ordet ”play” betyder både att spela och att leka. Med anpassade regler kan man börja spela redan mycket tidigt, till och med under de allra första träningarna, påminner Lindberg.

När träningarna är roliga och barnet får uppleva framgångar växer lusten att försöka igen. Just det kan avgöra om hobbyn förblir ett kortvarigt försök eller om den utvecklas till en viktig del av barnets liv. Ur en vuxens perspektiv kan träningen vara välplanerad, men för barnet kan upplevelsen vara en helt annan. Om hen inte känner sig välkommen eller om träningen inte motsvarar hens förväntningar kan entusiasmen avta redan första gången.

Den första tränarens uppgift är inte att bedöma vilka av barnen som redan nu är skickligast eller vilka som skulle kunna bli framtidens toppspelare. Det är mycket viktigare att lägga en grund som barnet kan bygga vidare på i sin egen takt.

– En barntränare, särskilt den första tränaren, bör inte bara fokusera på vad barnet kan just nu. Det är viktigare att hjälpa barnet att upptäcka rörelseglädjen och få tilltro till sin egen förmåga.

Att prioritera målen

Lindbergs långa erfarenhet som tränare har lärt honom att man inte kan förutsäga ett barns framtid utifrån de första träningsåren. En sju- eller åttaårings färdigheter säger ännu inte något om vilken sorts spelare hen kan utvecklas till. Barn utvecklas i olika takt, och även den biologiska åldern påverkar hur färdigheterna framträder i förhållande till jämnåriga.

En mångsidig erfarenhet av olika former av fysisk aktivitet ger goda förutsättningar för framtiden. Att alltför tidigt fokusera på en enda idrottsgren kan däremot ta bort rörelseglädjen och öka risken för att man slutar med sin hobby.

Därför måste målen sättas i rätt prioritetsordning.

– Först utvecklas man som människa, sedan som motionär och eventuellt senare som basketspelare. Det viktigaste är inte hur många som blir tävlingsspelare. Lika viktigt är det att barnet upptäcker att motion är en meningsfull del av livet, betonar Lindberg.

Bra minnen går i arv från generation till generation

De mest givande stunderna för Lindberg har inte varit mästerskap eller priser. Det är de stunder då före detta juniorer återvänder till hallen efter flera år tillsammans med sina egna barn. Det visar att man har goda minnen av basketen och föreningen. Även om grenen inte nödvändigtvis skulle ha blivit ett livslångt intresse har upplevelsen varit så positiv att man vill erbjuda den även till sitt eget barn.

– Jag tycker att det är just här som betydelsen av den första tränarens arbete blir tydlig. Tränaren lär inte bara ut bollhantering eller skotteknik. Hen kan väcka barnets rörelseglädje, hjälpa barnet att hitta kompisar och ge barnet en känsla av att jag också kan och att jag hör hemma här.

När ett barn går hem från träningen med ett leende på läpparna och frågar när hen får spela nästa gång, har tränaren lyckats med något riktigt viktigt.